Smile - Live - Laugh

Jag lär göra många besviken/ledsen/arg, ja säg vad ni vill. Men jag åker tillbaka till Örebro imorgonbitti och åker till England den 8 Januari. Alla har delade känslor om detta MEN min mamma fick mig nyss att förstå att jag kan inte göra så att alla andra blir nöjd. Jag har mig själv att tänka på och tycker ni isåfall att jag är ett stort vandrande EGO ja då är det erat problem och inte mitt.

Min älskade mamma funderade om jag flydde ifrån något att det är därför jag åker till england i ett halvår. Ja kanske jag gör det efter många om och men. Jag tycker verkligen att det ska bli skönt att bara behöva tänka på mig själv. Att slippa alla som man ska vara till lags här i sverige. Visst jag kommer behöva tänka på den där familjen. Jag älskar alla här hemma det gör jag men jag har nått bristningsgränsen nu och måste göra det här. Min mage kommer gå sönder snart annars. Självklart är jag nervös för detta men jag vet att det går över efter ett tag och när jag har genomfört detta så kommer jag må bra.

Jag bryr mig om er alla här hemma, tro inget annat. MEN jag ser världen via mina ögon och känner världen via mina känslor. Så tänk efter en stund, ska jag lyssna på er eller mig? Precis som att ni ska lyssna till er själva och inte någon annan. Man lever bara ett liv och det lever man via sina egna ögon.

/stina

Det är redan fjärde advent vilket betyder att det snart är julafton. Tiden går så sjukt fort! Snart är det väl sommar och jag blir moster igen! Jag tror att det är en pojke i min lillasysters mage. Är det en pojke så ska jag kalla honom för Tristan! Varför Tristan? Jag vet faktist inte själv vart namnet kommer ifrån men vet att min kära lillasyster kommer bli galen på mig och vi alla vet ju hur roligt det är att driva sina syskon till vansinnne!

Som sagt så är jag arbetslös i äckliga Örebro men igår satte jag mig och fyllde i ansökningsformulär. Vadå för ansökningsformulär? Jo aur pair och volontär! Så afrika/england/USA/Asien Here I come! Eller vi kan ju hoppas iallafall! Men i såna här äckliga arbetslösa dagar så måste man leva på hoppet. Man har ju inte direkt nå pengar att leva på och hopp är gratis så lever på det! Tyvär så kan man ju inte betala hyra eller mat med hopp. Kan ju kanske försöka?

När kommer jag till bollnäs då? Ja det undrar jag själv också. Jag och min kära sambo skulle boka min biljett igår men SJÄLVKLART är det slut på platser i djurvagnen. JAG BLIR SÅ JÄVLA GALEN! Och jag kan ju inte lämna hundarna i djurvagnen och sen sätta mig på andra sidan utav tåget! Hade det varit katter i bur hade det gått, men inte när det är två morsgrisar som inte sitter i bur. Nej sjukt. Folk som inte har djur med sig borde INTE få sitta i djurvagn! Blir så jäkla irriterad när dom sätter folk i djurvagn. Man borde bara få sitta där om man har djur med sig. Idioter..

Hundarna då, hur är det med dom? Jo dom har det bra. Vanilla tycker inte om att gå ut och leka i snön medans Rajo älskar att gå ut och leka i snön. Varenda gång jag är ut med dom försöker Rajo bokstavligt talat snöpula Vanilla. Han har lyckats en gång, tyckte så synd om henne då. Hon såg så rolig ut när hon kom upp ur snödrivan och var full utav snö och hon såg ut som en dränkt katt.

Om 18 jävla dagar fyller jag 20. Sjukt. Tyckte det var igår jag fyllde 18 och fick körkort. Tyckte det var i förrgår jag fyllde 8. Kommer ihåg när jag skulle fylla 8 för jag tyckte det var så kul att fylla 8år den 8 Januari. Men har humor när man är liten.

Vad händer idag då? Ja, det vet man aldrig! Walid ringde nyss och sa att han kanske skulle komma och hälsa på ikväll. Vi får se hur det blir! Annars blir det nog en tripp till Marieberg!

/stina

Idag var min sista dag på resturang Timjan. Känns sorgligt då jag har haft det jätte kul med mina grabbar där. Hatar att dom sålde det. Mitt jobb var inte ett jobb, det var fritid med mina vänner. Kommer sakna alla. Faan.

Jag förstår inte hur vissa folk klarar av att leva med sig själva! Det finns så många äckel här i världen. Förstår verkligen inte hur vissa kan se sig själva i spegeln och må bra över sig själva. Förstår inte hur vuxna människor kan snacka så MYCKET SKIT om sina anställda. Sens den 1 December har vi haft nya ägare och vad dom har innan för pannbenet är inte mycket. Och i deras bröst finns knappast ett hjärta av kött och blod, snarare utav sten och frost!
Dom har plågat mig både på insidan och utsidan. Skrikit åt mig inför kunder när jag inte gjort nå fel. Slagit mig i ryggen,nacken och armarna när jag har gjort fel. Och snackat skit om mig med dom gammla ägarna när jag inte varit på jobbet. SNACKAT SKIT om att jag ligger med Walid som diskar. Walid är en av dom bästa vännerna jag har och jag är en utav hans bästa vänner. Jag blir så himla förbannad över att dom tror att jag ligger med någon bara för att jag pratar och skrattar med han. Jag förstår inte hur vuxna människor kan bete sig på det viset.

En kille som kommer och äter på Timjan varje dag frågade om jag hade jobb efter detta och jag sa att nej det har jag inte. Han sa att han kände några som har resturang och kunde fråga om dom behövde personal så han fick mitt nummer och han skulle höra av sig. Han ringde fyra timmar senare. Och det var inte jobb han hade att erbjuda utan något helt annat. Varför händer allt detta skit?

Och mitt i allt så ligger Farfar på sjukhus och kommer inte komma hem till jul. Jag som JÄMT sitter i hans knä och äter knäck och han säger att jag äter upp alla. Min farfar som jag vill berätta allt detta för så han kan hota med att slå dom, inte för att han skulle göra det men känslan när han säger det får allt att bli bra igen.

Så nu är jag arbetslös i äckliga örebro. Tror jag åker till Syster Frida i Norge efter nyår. Om hon vill ha mig där

/stina

Det är redan tredje advent, tiden går så sjukt snabbt. Min åldersnojja blir bara värre och värre för varje dag som går. JAG VILL INTE FYLLA 20! Jag vill vara tonåring och inte få göra allt. Men nu ska man självklart fylla 20 och få gå på systemet samt gå på krogen när det är åldersgräns 20. Fy helvete. Visst jag får inte gå på club 25 men skiter jag i. Hade jag varit kille hade jag längtat till att fylla 20. Killar blir ju bara snyggare och snyggare med åren, iallafall tills dom fyller 35-40 då börjar det gå utför. Men för en tjej så går ens bästföre datum ut vid 20-22. Efter den åldern börjar man ju åldras! Tyngdlagen slå till en och alla kropsdelar börjar att hänga.

Om 25 dagar fyller jag 20. Om 25 dagar så är det 12 år sedan min Farfar slutade röka. Om 25 dagar är jag hemma eller påväg hem till bollnäs. Om 25 dagar kommer "Grattis på 20årsdagen" eka i mitt huvud. Om 25 dagar kommer jag vilja kräkas. Om 25 dagar ska jag gå på systemet första gången och köpa likör 43 och bli berusad. Om 25 dagar är det bara 10 år kvar till 30 vilket då betyder att det är 45år kvar till pension. Om 25 dagar är det den 8 Januari och då hoppas jag att jag får paket. Om 25 dagar är det ett år sedan denna bild togs.



/stina

Ibland, bara sådär ibland så tänker jag på hur det skulle vara att vara särbo. Få ha sin lilla privata del ifred men ändå vara med den man vill vara med. Vara utan krav eller måsten, helt enkelt särbo. Men ändå så vill man inte, för särbo är för långt borta. Men vid tillfällen som detta så vill jag verkligen vara särbo, då ens sambo har fest när man själv ska jobba 8-19 imorgon. Då man vill ha en lugn och skön kväll och slökolla lite på tv. Inte ligga ihopkurad inne i sovrummet och bara ha tillgång till kanalerna 1,2,4 och 6. Det luktar öl,cider,sprit och ljudnivån ligger inte på lugn fredagkväll. Nej, irriterad till max. Vill packa väskorna och ta hundarna och bege mig till skogarna i vackra hälsingland. Vill bege mig till min vackra lillasyster som förstår mig så bra. Min lillasyster som älskar mig fast att jag gör fel. Ja min lillasyster <3

Självklart älskar jag alla min syskon lika mycket. Men syster Frida, du stöttar en sen skäller du. Och syster Emma är för vuxen oxh förstår inte alls vad som sker i denna 19åriga hjärnan. Och lillebror Wictor ja, lillebror säger väl allt. Men han driver med en och det behövs inte nu. Alla mina syskon har sina sätt och jag behöver olika i olika stunder. men just nu i denna lilla stund behöver jag min fina lillasyster. Min fina lillasyster som väntar mitt andra fina systerbarn.

Men saken är den att hon nog inte heller riktigt skulle förstå mig just nu. Jag förstår inte ens mig själv. Vet inte om det blir såhär när man närmar sig tjugo och får panik över att bli gammal. Panik över att man ska göra samma sak vid ungefär samma tid varje dag resten utav livet. Menar att jobba, komma hem och äta, ut med hundarna, titta på tv och sen sova. Är rädd att det kommer rulla på sådär och att ens gnista med sambon dör ut och leder till en gnista lik två pensionärer. Visst finns det säkert äldre par som har stark gnista och lust till varandra men överlag så dör det tydligen ut. Att sitta i samma lägenhet med samma sambo till tuttarna hänger vid knäna. Är det verkligen så det ska vara? Jag vill verkligen verkligen verkligen vara med min vackra sambo. Men frågan är om jag vill det här, här i äckliga örebro? Nej det vill jag inte. Jag vill ut och se allt, JA ALLT! Vill prova på alla möjliga jobb och träffa alla möjliga personer och på den resan vill jag ha med min vackra sambo.

Och min stackars rara farmor som sitter i huset själv eftersom att farfar är på sjukhuset.



/stina

/stina

Hade världens bästa dröm inatt. Drömde att jag hälsade på Farfar på sjukhuset och att han öppnade ögonen och tog min hand och la den på sitt bröst, precis intill hjärtat. Jag saknar min Farfar, min fina älskade Farfar!


/stina

Först vill jag säga grattis till min lillasyster Anna som har namnsdag idag. Jag älskar dig! <3

Min Farfar ligger fortfarande på sjukhus i respirator. Det tar död på mig, kan inte förlora honom. Jag vill bara få ett samtal ifrån min pappa där han säger att Farfar har öppnat ögonen igen och mår bra. Just nu är jag inte ens säker på att han kommer klara detta och om han gör det så vet jag inte ens om han kommer må bra resten av sitt liv. Jag älskar min Farfar, han är nummer ett. Om jag trodde på gud så skulle jag be honom att göra mig sjuk och min Farfar frisk. Jag tror verkligen inte att gud finns, för om han gjorde det skulle inte allt detta hända. Känns som att man lever i en komedi ena sekunden och andra en sån där riktigt sorglig film. Livet är inte rättvist, INTE PÅ EN FLÄCK! Jag saknar min Farfar..


Jag saknar att ha min absolut allra bästa vän nära. Den personen som jag kan berätta allt för. Den personen som får mig att skratta även om det är något sorgligt jag berättar. Den personen som torkar mina tårar i tystnaden. DEN DEN DEN! Just nu är det bara för mycket på allt för lite tid. Vill bara kräkas och gråta men kan inte bestämma mig för vilket jag vill helst så istället sitter jag och nöter Lifehouse med alla deras depplåtar. Men vad ska man göra när ens idoler bara spelar deppmusik? Eh...

/stina

Är inte på topp, verkligen inte. Händer allt för mycket saker som är allt för långt bort! Mina tankar är hos min älskade farfar och självklart resten utav min familj. Tänker på min syster Frida som är i Norge och jobbar själv. Jag har ju iallafall James och hundarna här hos mig i örebro men hon är själv i Norge. Och min starkars farfar ligger själv i gävle med respirator. Och tänker på min älskade syster är gravid, hur hon behöver min axel att gråta ut mot när hormonerna blir för jobbiga. Och hur vi behöver ligga i sängen och diskutera namn, precis som vi planerade när vi var små. Jag behöver den personen som känner mig allra bäst. Behöver hjälp utav dig.

Och ja min syster, jag vet att jag bara klagar just nu men jag behöver det.

Men en sak är säkert och det är att jag är tacksam för min familj och mina vänner. Jag är inte tacksam för gud, för jag tror inte att han/hon/den/det finns. För om han/hon/den/det fanns så skulle livet vara rättvist.
Så det så.


/stina