Fredag 9 April

0kommentarer

Jag känner oftast att jag har precis allt jag kan önska och lite mer. Känner sällan en saknad efter någonting, men idag saknar jag något. Jag saknar en som håller om mig och bara låter mig somna in i dens armar. Bara någon som finns där varje sekund. Låter som ett förhållande men nej det vill jag inte ha. Jag klarar mig själv, kan gå min väg utan stödhjul. Kanske det som är problemet, att jag inte låter någon hjälpa. Att jag är så jävla envis om att jag kan själv och ska vara rebel. Men jag vill inte att någon ska leva mitt liv åt mig, det gör jag så bra själv. Och jag vill inte släppa in någon, jag vill inte ge mitt hjärta till någon. Jag antar att jag är rädd. Rädd för mig själv och för andra. Men jag vet hur allt fungerar. Folk kommer till mig när dom behöver råd sen hör dom inte av sig förens dom behöver råd igen. Men när jag kommer och vill ha råd så säger dom "Jag vet faktist inte Stina. Men jag måste gå nu, vi hörs en annan dag" . Varför är det så många människor som bara tar och tar men aldrig någonsin ger? Och varför råkar jag ut för alla dom? Många säger att dom tycker jag är så snäll, kanske är det för att dom bara tar och aldrig ger. Jag bara ger och ger. Den ända jag tar ifrån är min älskade mamma, hon är den ända som ger mig råd när jag behöver det. Så jag antar att jag är den som tar i vårat förhållande. Förlåt Mamma om det är så, jag ska ge tillbaka!

Med andra ord
Ni som läser detta, se till att ge och inte bara ta. Skit inte i era vänner/kära bara för att ni inte har tid. Är det så farligt att ägna 10 min åt en vän/kär som har problem? Nej det är det inte. Du kan vänta 10min med att handla eller vad du nu har så bråttom till. Vårdera dom i eran närhet, annars kanske dom gör som mig och stänger er ute.

Många tror att jag pratar med dom och att dom vet allt om mig men så är det verkligen inte. Det folk vet är bara ytan av vad jag gjort och tänker. Jag kommer nog inte släppa in någon på ett tag. Kommer inte släppa in varken en ny vän eller en kärlek. Kärlek vill jag verkligen inte ha nu så. Min mamma kommer nu säga åt mig att man måste släppa in nya människor då det kan vara ens stora kärlek eller ens nya bästa vän. Men mamma, jag är så himla trött på att bli sårad. Mitt hjärta värker många gånger och jag vill bara läka det. Jag kan säga nej nu men jag vill ändå inte släppa in någon. Jag är så jävla lycklig just nu och har aldrig mått så bra, men det ända jag saknar är ett par armar att kunna få somna i. Utan krav på att vara dens förevigt. Livet är svårt men det gäller bara att hitta sen genväg.

/stina

Kommentera

Publiceras ej