Onsdag 8 September

1kommentarer

Är det inte konstigt hur folk kan förändras så himla mycket på sådan kort tid? Eller hur folk helt enkelt kan förändras från en person till en annan. Andra kanske vill kalla det att växa upp medans andra kallar folk omogna och att dom låtsas vara någon annan för att vara cool? Jag skulle nog helt enkelt kalla det att man hittar sig själv. Jag tänkte skriva att jag har många vänner som hittat sig själva men då skulle jag ljuga, för jag har inte många vänner. Jag har några få, som dock är ganska nära. Jag får nog skylla mig själv att jag inte ör omringad utav vänner. Mitt största problem har alltid varit att släppa in folk och jag har alltid haft min åsikt om folk innan jag ens pratat med dom. Men ingen kan egentligen klandra mig, för folk har alltid haft sin åsikt om mig också innan dom ens pratat med mig. Men jag förstår dom lite, jag är en bitch. Jag är aggresiv och jag vet att jag ser hyffsat bra ut. Så varför skulle inte andra tjejer snacka skit om mig? Jag har lättare att bli kompis med killar än med tjejer. Kanske för att jag känner att jag är mer lik killar än tjejer. Och kanske för att tjejer säger att jag är en bitch men när dom träffar mig så spelar dom falsk och säger "Heej! Hur är det?! Läser din blogg att du är i england det är så himla fränt!" So? Ni får inte komma och hälsa på.

Jag har en vän som trodde att jag hade haft sex med ett tiotal killar när jag var 17, när jag i själva verket bara hade haft sex med två. Medans h*n hade haft sex med desto fler. Många tror att jag är någon som hoppar från säng till säng, kul för er. Jag skulle aldrig ha sex med någon för att få uppmärksamhet. Min kropp är något speciellt, jag har en "amazing body" och det skulle jag aldrig få för mig att att visa för någon bara för att få uppmärksamhet. Och vad jag egentligen vill säga med detta vet jag inte. Jag har alltid varit den jag är och jag vill aldrig förändras. Kanske har även jag hittat mig själv under åren och vuxit upp. Men vet ni en sak? Jag kommer alltid vara en bitch som vet att hon ser hyffsat bra ut.

Många i min ålder har problem varje dag, världsproblem om du frågar dom. Deras största problem kan vara att dom måste bo hemma hos mamma och pappa för dom har inget jobb. Jag skulle älska att bo hemma hos mamma eller pappa. Folk som är ett år yngre eller mer än mig har däremot ett annat stort problem, nämnligen vem som ska fixa alkohol till dom på fredag. Dom flesta har dock många saker gemensamt som tex : Deppar över att vara singel, inte har råd att göra en frän utlandsresa med vännerna, går upp i vikt, för kort hår, inte tillräckligt snygga kläder osv. Jag önskar att dom som deppar ihop över saker som detta kunde förstå att detta är inte det värsta som kan hända. Ni ska istället vara glad över att saker som dom är era "problem", det kunde varit så hemskt mycket värre. Tillåt mig att göra en lista
  1. Deppig över att vara singel.
    - I själva verket ska ni vara lite glad över att vara singel, för när ni hittar en partner så måste ni dela allt. Och du kan inte längre göra vad du vill när du vill. Kärleken dyker upp när man slutar leta efter den.
  2. Inte ha råd att göra en frän utlandsresa med vännerna.
    - Varför skulle en utlandsresa göra dig lycklig? Du kan få HIV och bli rånad tex. Det finaste sakerna är gratis. tex hitta en fin plats vid en sjö i en skog och slå upp ett jävla tält.
  3. Går upp i vikt
    - Det har gjorts många undersökningar och dom visar att 95% av alla killar föredrar tjejer med något att klämma på. Så varför slösa tid på dom resterande 5% som är idioter?
  4. För kort hår
    - Sen när är kort hår något fel och okvinnligt? Håret kommer inte växa ut snabbare om man deppar över det. Sköt om håret och få det att passa dig så kommer tiden gå snabbare.
  5. Inte tillräckligt snygga kläder
    - Nål, tråd och fantasi är allt jag tänker skriva på denna punkt.

Så vad vill jag ens säga med detta inlägg? Jo, jag önskar att jag kunde förstå detta för 6 år sedan när jag var 14 år då fyra av dom punkterna var mina största problem. Nummer 2 var inte aktuellt för mig då. Jag önskar verkligen att jag hade kunnat svara på dom frågorna och löst dom själv istället för att deppa ihop över dom. Jag önskar verkligen att jag inte hade oroat mig över vikt, hår, kläder och kärlek. Jag önskar att jag hade kunnat varit glad över att vara frisk. Jag önskar så hemskt mycket att jag hade kunnat se mig själv i spegeln och sagt "Jag är ju snygg och frisk iallafall, och det är jag nedrans glad över"
När jag var 16år fick jag min sjukdom (Ulcerös Kolit) och den har hittills tagit 4 år från mig. Jag kan ha dagar då jag vill gråta över att jag inte har snygga kläder och att jag gått upp 2 kg, men det är bara vissa dagar. Mitt största problem varje dag är att komma ihåg att ta det lugnt och inte stressa för då kommer jag bli sjuk igen. Men på samma gång måste jag hitta ett jobb då min medicin kommer ta slut inom en månad.
Jag skiter i kläder, utlandsresor, vikt, kort hår och kärlek. Det jag vill ha slutet av månaden är pengar att köpa medicin för.

Jag vill inte att någon ska tycka synd om mig, för så dåligt har jag det inte. Jag ser hyffsat bra ut och jag har en underbar pojkvän och familj. Men jag vill att ni inte ska oroa er över saker som dom 5 punkterna, så länge ni är friska så ska ni vara glada.

/stina

1 kommentarer

Anonym

09 Sep 2010 08:39

Ville bara tala om att jag såå fullständigt håller med dig.. vore så trevligt att få fundera på andra problem än de som bottnar i sjukdomen.. hur ja kommer må i morgon osv.. Kram på dig..=D

Kommentera

Publiceras ej