Smile - Live - Laugh

Så ja nu har även jag plussat på ett graviditetstest vilket betyder att denna blogg kommer börja handla om min resa från nu och tills November när lillskiten tittar ut. Så nu har jag 6 månader på mig att gå från ung och dum till mogen och morsa. Det lär bli svårt att släppa mitt förflutna och bli en ny mognare variant utav mig själv. Men ingenting är omöjligt och nog fan ska jag bli en kanon morsa! Och om jag inte lyckas så har jag alltid Mr lovely som kommer klara av att vara pappa galant. Tillsammans fixar vi det här, eller vad tror ni?


Lika bra att jag skriver om hur dagen när vi fick reda på det.
Fredagen den 11 Mars tog jag hunden och gick affären för att handla hundpåsar och grisöron. När jag handlat det tänkte jag att jag lika gärna kunde handla ett gravtest eftersom att min mens var försenad. Men dom senaste 5 månaderna så har min mens vart försenad varje månad så detta var inte mitt första gravtest under dessa 5 månader. Så jag trodde att testet skulle vara negativt eftersom att vi bara haft oskyddat sex två gånger. Så jag knallade hem igen. Gav hunden grisörat, kissade i en burk och doppa testet sen tog jag en glass och satte mig framför tvn och glömde bort testet. 15 min senare kom jag på att jag lämnad kiss-stickan på handfatet så gick och skulle slänga det men när jag tog upp det visade det två starka streck, vilket betydde plus. Tappade glassen på golvet och började gråta (Ja, jag åt fortfarande på glassen) Ruskade på testet för att se att det verkligen var sant och dubbelkollade i papperna att detta betydde att jag var gravid. Ringde sen Mr lovely och berättade och det första han sa var "Oh great. Is it mine?" (Är ungen min?) Han var så himla chockad så han visste inte vad han skulle säga och det där var det första som kom ut. Efter 10 min la vi på och jag sprang och hämtade kameran för att ta kort på testet för att verkligen bevisa att det var sant. Sen ringde jag min lillasyster som skrek som en tok för att hon var så glad. Sen ringde jag min mamma som sa "Va? Ska du bli mamma? På riktigt? Amen grattis då!"

Så jag var i vecka 5 när jag fick reda på att vi var gravid. Kom som en käftsmäll men det va alltid en självklarhet att behålla. Och alla runt omkring oss verkar glada för våran skull även om dom inte kan se mig som mamma. Jag själv har det svårt att se mig som mamma men jag och Mr lovely kommer klara detta galant. Och vet ni vad det bästa är? Jag får vara mammaledig och inte behöva jobba!

/stina