Skriva av sig, låta fingrarna vandra över tangentbordet utav sig själva.
Känna hugget i hjärtat och tårarna som vill tränga sig fram.
Håret längs ryggen reser sig när ännu en depplåt sipprar ut egenom högtalarna och in i ens öron.
Förvirrad efter letande av livets mittpunkt.
Den rätta vägen emot det som kallas "att leva"
Lämna ut det viktigaste och vackraste man har, sitt hjärta. Och få det krossat.
Att få försvinna, som en råtta ner i kloakerna.
Dra svansen mellan benen och aldrig komma tillbaka upp i ljuset.
Underbart, men allt för långt borta ..



Over out and peace
"och att dem där plåtkonserverna inte fattar det borde klassas som brain-damage"
Yes and ofc.
Thats the problem.
And we all knows it.
Just agree.




Over out and peace!