Söndag 7 Februari

0kommentarer

Innan du läser detta så vill jag att du lovar dig själv att inte kommentera en gnällande kommentar om att jag ska sluta tycka synd om mig själv. Lovar dig och mig att du inte ska gnälla på mig och fråga vad som är fel. Om du inte kan lova det så läs inte detta inlägg.

Rädd
. Har ni tänkt på att det ordet är likt ordet rätt? Är det så att man blir rädd för saker som är rätt? När det gäller mig är det så. Jag är rädd för att misslyckas, men det är rätt att misslyckas då man lär sig saker utav det vilket leder till att man utvecklas som människa. Jag är rädd för att vara kär, men det är rätt att vara kär. Jag är rädd för att öppna mig själv för folk, men jag vet att det är rätt(bra) att öppna sig. Men jag har öppnat mig en gång och det slutade inte bra. Jag är rädd för att träffa nya människor då jag är rädd att jag inte ska duga som jag är. Men det är rätt att vara den man är, för det är så man lever livet. Jag är rädd för att säga jag älskar dig till någon jag älskar, men jag vet att det är rätt då imorgon kan det vara försent. Jag är rädd för att berätta om saker som sårat mig, men jag vet att det är rätt att berätta då det läker såren. Jag är rädd för att växa upp men jag vet att det är rätt(bra) att växa upp, för det är då livet börjar. Jag är rädd för att vara ensam, men jag vet att det är rätt. Det är inget fel att vara ensam och många gånger kan det vara bra. Jag är rädd för att jag en dag ska få reda på att jag ska då, men jag vet att det är rätt (naturligt) att man en dag ska dö. Jag är rädd för att inte kunna finnas till för dom som betyder mest för mig, men jag vet att det är rätt att tänka på sig själv eftersom att man ser livet via en egens ögon. Jag är rädd för att komma tillbaka till sverige men jag vet att det är rätt för det är där min familj finns. Jag är rädd för att se folk i ögonen men jag vet att det är rätt. Jag är rädd för mig själv, men jag vet att jag är rätt. Jag är rädd för mig själv för att jag alltid förstör det som är rätt för att jag är rädd. Så varför är jag så himla rädd för att göra saker som är rätt?

Känns som att jag har förlorat mitt hjärta och mina tankar. Jag fann mig själv men känns som att jag tappat bort det. Känns som att det ligger en hög med silvertejp där mitt hjärta ska vara. Har lagat hjärtat så många gånger så nu är det bara silvertejp kvar. Känns som att jag misslyckas med allt jag verkligen vill. Känns som att jag föddes med ett regnmoln över huvudet. Känns som att jag föddes till att misslyckas. Känns som att jag får ta alla smällar men inte får något tillbaka. Känns som att jag kommer sabba min vistelse i england. Känns som att jag kommer såra någon eller bara göra något fel.

Jag har ett nytt liv utan bakgrund här. Jag har en ny chans här som jag kan göra vad jag vill med. Jag har en dröm som jag lever just nu. Jag har ett liv hemma i sverige som jag lagt på hyllan för ett tag. Jag har flytt från sverige och alla problem. Jag har flytt från sverige till england så att jag kan tänka på enbart mig själv ett tag. Jag har med andra ord tagit semester ifrån mitt liv. Jag har alldeles för många tankar och jag önskar att jag kunde fly från dom.

Aldrig har jag accepterat mig själv.
Aldrig tyckt jag varit bra nog.
Aldrig tillräckligt bra syster.
Aldrig tillräckligt bra dotter.
Aldrig tillräckligt bra barnbarn.
Aldrig tillräckligt
bra flickvän.
Aldrig tillräckligt bra kompis.
Aldrig tillräckligt bra matte.
Aldrig tillräckligt bra elev.
Aldrig tillräckligt bra anställd.
Aldrig tillräckligt bra kund.
Aldrig tillräckligt bra kusin.
Aldrig tillräckligt
bra människa.
Aldrig tillräckligt
bra kock.
Aldrig tillräckligt
bra på utsidan.
Aldrig tillräckligt
bra på insidan.
Aldrig tillräckligt bra på att vara jag.

Försöker läsa bara det som inte är överstrukit och ta åt mig, jag får nästan alltid höra att jag är bra. Men jag har tänkt för mycket på att jag inte är tillräckligt bra. För er som inte vet hur jag är som person så vill jag bara säga att jag får sånna här svackor. Jag försvinner i depp, imorgon kanske jag är sprudlande glad och ler igen. Jag vet inte, ni vet inte endast ödet vet. Och min blogg är det stället jag kan göra av mina tankar. Här kan jag skriva allt jag känner, tycker och tänker. Jag kan dela det med er utan att behöva prata. För mig finns inte ni i mina tankar när jag skriver, jag vet bara att någon kommer läsa detta och det betyder att jag inte är ensam. Jag vet att någon som har det mycket värre än mig kommer läsa detta och se ner på mig som har det bättre men ändå klagar. Det finnas alltid någon som har det värre men detta är min blogg och om mina åsikter/tankar/känslor går er på nerverna och stör er så borde ni inte läsa den. Jag skriver blogg för min egen skull, det är med den jag arbetar med mina känslor/tankar/åsikter. Det är min blogg och det är erat liv, så slösa inte erat liv och kommentarer på min blogg om ni inte gillar den.

/stina

Kommentera

Publiceras ej