Smile - Live - Laugh

Idag är det en vecka kvar tills jag lämnar mina fina och älskade tonår. Alla ser fram emot att fylla 20 men jag vill inte. Alla säger att efter 20 går det utför. Men det har nog sin charm det med. Som tur är slipper jag fira den dagen då jag kommer flyga till Birmingham den dagen. 13.45 går planet ifrån arlanda till köpenham får vänta där sen ett tag för att sedan därifrån flyga till Birmingham. En vecka kvar till jag åker till england och det känns jätte bra. Jag vill åka nu. Men en vecka är ingenting. Går runt med ett fånigt leende på läpparna hela tiden. Jag är som ett barn på julafton.

Jag hade en bra kväll igår. Spelade tvspel och åt god mat. Vid tolvslaget stod vi och kollade på fyrverkerierna vid slottet. Bra slut på 2009.

Imorse när jag vaknade så var det två personer som åkte egenom mina tankar. Mina två favoriter. Dom två som jag hade roligast med 2008 och 2009. Helt enkelt mina grabbar Kim och Andreas. Jag älskade verkligen den tiden då vi var med varandra varenda helg. Vi drack, vi skratta och vi åt på max i lilla bollnäs. Dom månader vi hade tillsammans som bästa vänner var dom finaste månaderna i mitt liv. Ingen av dom kommer läsa detta patetiska blogginlägg men det är tanken som räknas säger folk. Sist vi hittade på något sjukt var när vi åt på take off, hela kvällen slutade med att vi kallade oss för take off smitarna. Vi skrattade så tårarna sprutade och våra magar värkde. Jag älskar verkligen mina pojkar Kim och Andreas. Vi var inte tre vi var en person delad i tre kroppar. Vi förstod varandra på ett sätt som jag ALDRIG upplevt förut och jag tror inte jag kommer uppleva det. Det enda jag kan säga är att mitt betyg på det hela blir fem av fem toatsers.



/stina