Lördag 28 Maj
0kommentarer
Tänkte skriva ett långt inlägg om gårdagen samt klaga på min pojkvän som inte kunde ta en riktig bild på magen igår kväll. Han knäppte mer på ryggen än på magen så magen ser mindre ut än förra veckan. Men istället för att skriva ett långt inlägg om igår så tänker jag istället skriva ett kort inlägg om Jocke.
Såg denna bild på facebook idag när jag loggade in och det högg till i hjärtat. Jag vet inte hur jag ska känna när jag ser hans gravsten, ska jag vara glad för att den är 100% Jocke eller ska jag gråta för att det får mig att förstå att jag aldrig kommer få se honom igen? Hur kan man någonsin acceptera sin väns död när man tror att allt är ett dumt skämt? Men hade inte Jocke dött så hade jag nog inte heller varit gravid. Jag tror att allt händer utav en anledning men jag kan inte förstå varför Jocke lämnade oss, kanske var det för just den anledningen för att jag skulle bli gravid. Men hur mycket skuld känner inte jag isf om det är så? Jag önskar att jag kunde få vrida tillbaka klockan och få tala om för Jocke hur mycket jag tyckte om honom och hur glad han alltid fick mig. Önskar jag kunde vrida tillbaka klockan och gått fram till hans kista på begravning, så jag kunde ha få lagt min hand på den och sagt farväl. Istället gick jag och satte mig. Finns så mycket jag skulle vilja få göra om men aldrig få chansen.
Jag kommer aldrig sluta att sakna dig Joakim Trygg.
Jag kommer aldrig sluta att sakna dig Joakim Trygg.
/stina
Kommentera