Smile - Live - Laugh

Kan ni förstå att det är en månad kvar till julafton imorgon? Vart tog detta år vägen? Min pappa sa alltid när jag var liten att tiden går fortare när man blir äldre och att man slutar att tycka om att fylla år och nog är det sant. Jag trodde att jag alltid skulle tycka om att fylla år men nu känner jag att det gör detsamma, blir väl annat när Leon blir äldre och kan komma och hoppa på sängen men en teckning i handen.


Justin åkte iväg till Tyskland idag och kommer hem på fredag eftermiddag. Såklart vi fick brev från sjukhuset idag om att vi ska träffa en doktor med Leon imorgon eftersom att barnmorskan tyckte han var lite gul. Men Justins pappa ska skjutsa dit oss sen kanske Justins mamma följer med, sånt som märks. Hon ska komma hit om en stund och kolla efter Leon så jag kan gå ut och gå med hunden, tycker inte om att ta med vagnen när jag tar ut hunden för hon drar så hemskt ibland. Justins mamma sa att hon kunde ta ut hunden men tycker det är bättre om hon stannar här med Leon för känner mig dum om jag sitter på min feta röv medans jag slänger ut henne med hunden. Dock skulle jag vilja stänga ut hunden i trädgården tills Justin kommer hem men det går ju inte. Jag känner att jag har tid för mycket men tid för hunden har jag inte. Eller så orkar/vill jag inte helt enkelt. Hon går mig på nerverna och hon löser så jävla mycket hår nu så jag blir galen. Hittar hundhår överallt och mitt eget hår också för den delen. BLÄ!


Igentligen borde jag inte gnälla för jag har sånt himla bra liv och det vet jag men allt känns så himla mycket bättre om man får gnälla lite. Jag är så lycklig med mina två grabbar som jag älskar mer än något annat. Trodde jag aldrig skulle kunna vara så pass kär som jag är i Justin, trodde inte sån kärlek fanns på riktigt. Han förstår mig på ett sätt som ingen annan gör och vi är lika sjuk i huvudet båda två vilket är helt underbart. Sen är det ju lill grabben, kärleken vi känner för honom bringer oss ännu närmare varandra. Våran lilla familj som en dag kommer bli lite större, men först om ca tre år. Jag har inte bara fått barn, jag har fått min egna familj. Jag har växt upp på riktigt till slut, bättre sent än aldrig antar jag.