Smile - Live - Laugh

Nu har jag fått min nya laddare så nu kan jag börja att blogga igen, hoppas ni inte har saknat mig för mycket! Leon är nu 2 veckor gammal och äter, sover och skiter. Han är himla snäll och skriker inte längre än fem sekunder. Han vägdes i söndags och i måndags, i söndags vägde han 3340 och igår vägde han 3440 så han hade lagt på sig 100 g på ett dygn. Barnmorskan sa att hon trodde jag hade grädde i brösten. Här i England så kommer barnmorskan hem till en dom första dagarna vilket jag tycker är himla skönt. Dom kommer dom tre första dagarna, sen kommer dom igen efter fem dagar och efter det så kommer dom när Leon är tre veckor gammal. Men efter det så kommer dom inte nå mer och då får man gå till doktorn en gång i månaden om man vill men det kommer jag såklart göra. Här i England är det inte många måsten när det gäller ens barn, dom ger en bara råd sen får man välja själv. Bjuder på en bild på mig och Leon.

Leon John Bertil Whitehead

27-10-2011

18.03

3235g

 

När jag väl skriver så kan jag ju berätta hur förlossningen gick. Dom satte igång förlossningen på onsdagen klockan ett men ingenting hände, dom sa att det kunde ta tre dagar innan något hände. På onsdagskvällen så fick jag väldigt ont i ryggen och kunde inte ligga ner för att det gjorde så ont, men det var inga värkar. Jag fick två alvedon men dom hjälpte inte så klockan ett på natten fick jag en spruta i benet som tog bort all värk och fick mig att somna men vaknade sen klockan 6 och hade ont igen. Började också få sammandragningar men inte så dom var obehagliga, var bara ryggen som värkte. Vid halv tio fick jag sitta med monitorn i en halvtimme för dom ville se om dom skulle ge mig en till tablett eller om saker höll på att hända och monitorn visade att sammandragningarna hade börjat så dom undersökte mig och jag var två centimeter öppen så halv elva tog dom hål på hinnorna så vattnet gick. Min mage blev hälften så stor när allt vatten hade kommit ut och barnmorskerna sa att dom aldrig hade sett något liknande och Justin som satt brevid sängen och kollade på var helt paff. Vi fick gå in i ett förlossningsrum efter det men värkarna började inte föräns vid två. Hade bara ont i ryggen och sammandragningar från halv elva till två och sen från ingenstarns började värkarna. Började med lustgas vid tre och spydde två gånger utav den men sen blev det bättre. Sen så började Leons hjärtljud att sjunka när jag hade värkar och sen så hittade dom inte hjärtljuden så dom körde upp en grej och satte den på hans huvud och då kunde dom se hjärtljuden igen. Runt tre fick jag vätske dropp också för jag kunde inte dricka för att jag bara spydde så då fick jag inte lämna rummet så fick kissa och skita på ett bäcken på golvet. Första och enda gången jag skiter framför Justin kan jag ju säga men måste man så måste man. Sen vid halv fem så molade värkarna ner i benen och jag frågade barnmorskan när min sista chans för epidral skulle vara för jag ville hålla ut men ville veta om jag kunde få epidral om jag vela så hon sa att hon skulle undersöka mig och jag var fyra centimeter öppen så hon sa att jag var tvungen att vänta lite till om jag ville ha epidral. Efter det gick värken i benen bort och jag var inte längre intresserad av epidral. Då var klockan runt halv fem och barnmorskan sa att hon skulle ge mig dropp som skyndade på förlossningen lite men när hon kom tillbaka runt tio i fem så började krystningsvärkarna sakta komma så hon undersökte mig och sa att jag var åtta centimer öppen och att bebisen huvud började komma ut genom livmoderhalsen (eller vad det nu kallas) men att det bara var vänster sida av hans huvud som kommit ut så jag var tvungen att ligga på vänster sida med höger benet uppåt mot bröstet så höger sidan av Leons huvud skulle komma ut lättare. Så låg så i tio minuter sen fick jag sitta på golvet igen om jag velade, jag satt på golvet över ett bäcken mesta delen av förlossningen. Sen strax efter fem så började krystningsvärkarna komma tätare och starkare så barnmorskan och Justin skyndade sig och gjorde sängen redo och sen sa barnmorskan åt mig att jag var tvungen att lägga mig på sängen för annars skulle bebisen komma på golvet så var bara att maka sig upp på sängen. Hon sa att jag skulle krysta när kroppen sa åt mig och sen kom det plötsligt en annan kvinna in och hon berättade att hon var doktor och att hon kommit in för att Leons hjärtljud skönk så mycket vid varje värk, det var runt halv sex tror jag. Jag fortsatte att krysta och sen runt kvart i sex så körde doktorn upp några fingrar och sa att bebisen hade navelsträngen runt halsen men att hon drog lite i den så den inte var så tight runt hans hals. Sen efter det så kom två personer till in så dom var redo utifall dom var tvunga att hjälpa Leon att andas när han kom ut. Doktorn satt en sugklocka på hans huvud för hon sa att vi måste få ut bebisen nu, så jag krystade och hon drog och 18.03 kom Leon ut. Lite blå och geggig men han andades utav sig själv, han skrek dock bara i ca 5 sekunder och sen låg han bara och tittade på mig och Justin.

 

Jag sprack lite pga att jag bara var ca 8-9 cm öppen när dom använde sugklockan så jag fick sys tre stygn bakåt så man var ju lagomt svullen efteråt. Men efter att Leon kommit ut så sa jag till Justin att jag skulle kunna göra om det imorgon för jag trodde det skulle vara mycket värre. Är riktigt glad att jag bara hade värkar i fyra timmar och klarade mig med lustgas. Jag tycker veckan efter förlossningen var värre än förlossningen för var så öm där nere och brösten gjorde super ont. Sen värken när livmodern går tillbaka i storlek. Men jag kommer lätt göra om det, men om ca tre år!

 

Dom första fem dagarna efter förlossningen så var Leon slö och ville inte äta utan ville bara sova så vi var oroliga. Vi fick försöka väcka honom för att äta men ibland kunde vi försöka i två timmar utan resultat men sen bröt jag ihop och började gråta för att jag var så orolig och efter det så ändrades han helt. Nu vaknar han själv var tredje timme och vill ha mat och en ny blöja. Ibland vaknar han innan beroende på hur mycket han åt sist. Men han skriker fortfarande inte längre än 5 sekunder så han är snäll emot oss. Men han kan bli lite mammig/pappig ibland nu och vill somna på bröstet/famnen men det händer inte allt för ofta. Han är oftast nöjd att ligga i sin egen säng. Provade idag att lipa åt honom och han lipade lite halft tillbaka men sen blev han förbanad och ville ha nappen. Var väl ansträngande att försöka lipa antar jag. Men han är underbar våran lilla Leon, svårt att förstå att han redan är två veckor dock.

 

 

 

/stina