Onsdag 5 Oktober
1kommentarer
Mindre än 6 veckor kvar till bf och vi har inget pojknamn, ska det verkligen vara såhär svårt att komma överrens om ett namn? Just nu får vi hålla tummarna på att det är en tjej så hon har ett namn. Men kanske blir det lättare att komma på ett namn när man får se bebisen? Vi får helt enkelt vänta och se. Just nu vill jag bara ha 18 Oktober så vi kan få göra UL igen för att se om det fortfarande är för mycket fostervatten, jag hoppas dom kommer sätta igång oss om det är så. Är så himla less på att vara gravid nu och är så himla nyfiken på vem som sparkar mig i revbenen varje dag.
Justin gnäller på att jag måste gå ut ur huset och göra saker. Men hur finner man orken till det när det är obekvämt att gå från sovrummet till köket? Hur kan man känna sig taggad att åka in till stan när det känns som om man har en fotboll uppkörd i puppan för att bebisen trycker på så hemskt neråt? Hur kul är det att åka in till stan när alla jobbar och man vet att man måste spara pengar? Jag mår så himla mycket bättre av att vara hemma, för hemma kan jag gå runt naken hela dagarna! Jag kan äta när jag vill, sitta/ligga/stå när och hur jag vill och jag kan gå på toa när jag vill. Jag njuter av att bara få vara hemma och slappa för jag vet att det snart kommer vara över. Dock ser jag fram emot när friden är över, ser fram emot att få träffa vårat lilla monster.
Måste försöka att träffa Helen någon dag snart. Måste få umgås med någon som inte är gravid så jag kan få lyssna på skvaller och grejer. Få höra om fester och senaste nytt istället för att diskutera provtagningar och hemorrojder! Jag saknar inte fester och så, men det är alltid kul att få höra om andras fyllor. Just nu längtar jag nå grymt efter bebisen för när h'n kommer så kommer jag ha händerna fulla men jag vet att när h'n väl är här så kommer jag vara så trött så jag kommer vilja stoppa tillbaka h'n i magen. Men dom säger att livet börjar på riktigt när man får barn även om det är jobbigt, det är dom små ögonblicken och den ovärderliga kärleken som gör allt värt. Kan inte vänta föräns jag kan kalla mig själv mamma!
Justin gnäller på att jag måste gå ut ur huset och göra saker. Men hur finner man orken till det när det är obekvämt att gå från sovrummet till köket? Hur kan man känna sig taggad att åka in till stan när det känns som om man har en fotboll uppkörd i puppan för att bebisen trycker på så hemskt neråt? Hur kul är det att åka in till stan när alla jobbar och man vet att man måste spara pengar? Jag mår så himla mycket bättre av att vara hemma, för hemma kan jag gå runt naken hela dagarna! Jag kan äta när jag vill, sitta/ligga/stå när och hur jag vill och jag kan gå på toa när jag vill. Jag njuter av att bara få vara hemma och slappa för jag vet att det snart kommer vara över. Dock ser jag fram emot när friden är över, ser fram emot att få träffa vårat lilla monster.
Måste försöka att träffa Helen någon dag snart. Måste få umgås med någon som inte är gravid så jag kan få lyssna på skvaller och grejer. Få höra om fester och senaste nytt istället för att diskutera provtagningar och hemorrojder! Jag saknar inte fester och så, men det är alltid kul att få höra om andras fyllor. Just nu längtar jag nå grymt efter bebisen för när h'n kommer så kommer jag ha händerna fulla men jag vet att när h'n väl är här så kommer jag vara så trött så jag kommer vilja stoppa tillbaka h'n i magen. Men dom säger att livet börjar på riktigt när man får barn även om det är jobbigt, det är dom små ögonblicken och den ovärderliga kärleken som gör allt värt. Kan inte vänta föräns jag kan kalla mig själv mamma!
Fast å andra sidan så funderar jag om denna seriösa tjej någonsin kan bli en vettig morsa?
/stina
1 kommentarer
Martina
06 Oct 2011 20:20
Va har ni för tjejnamn då?!
Kommentera