Smile - Live - Laugh

Och Leons stökande mitt i natten fortsätter. Vissa är övermänskliga och klarar sig fint även om dom får störd nattsömn men jag är inte en av dom. Jag är helt död tills lunch sen piggnar jag på mig lite iallafall men sen vid sju är jag som en zombie. Men även om jag känner mig som skit många gånger så blåser det bort så fort jag går in till Leons rum och möts av världens största leende. Varje morgon ger han oss världens leende och skrattar innan han skäller på oss för att vi inte fixat vällingen. Men det är ju tur att han bara vaknar för nappen och inte vill äta eller leka mitt i natten.


Så fort man sätter honom i sin stol så börjar han skrika för då vet han att det kommer krubb. Han slutar skrika såfort han får första tuggan men sen skäller han såklart om vi inte matar honom tillräckligt snabbt. Han är bestämd våran grabb, undrar hur han kommer vara om sådär två år?


Imorgon blir det BVC, får se hur mycket han väger nu. 8kg kanske? Skulle ju inte bli förvånad direkt. Har inte så mycket att skriva idag heller. Har suttit och fyllt i Leons bok nu på morgonen och klistrat in lite bilder. Leon ligger och sover så jag ska passa på att vila lite. Men med min tur så vaknar han så fort jag är klar med inlägget!


/stina