Torsdag 31 Januari 2013, det betyder att idag är det 2 år sedan jag fick ett av dom värsta beskeden i mitt liv. Minns samtalet med min syster Frida som om det vore igår. Hur hon sa åt mig att sitta ner och hur jag tyckte hon var löjlig som höll på att jolla sig och att hon bara skulle spotta ut vad hon hade att säga för jag var ju faktist upptagen, men jag satte mig ner ändå och det är jag glad för. Orden som jag fick höra ekar fortfarande i mitt huvud till och från, hur hon med gråt i halsen sa "Jocke Trygg har dött". Först fattade jag inte, men sekunden efter fick jag som ett slag i magen som fick mig att tappa andan. Var? När? Hur? Varför? Vissa saker är det inte meningen att man ska förstå utan bara att acceptera tyvärr.
Hade inte detta hänt två år sedan så är jag inte säker på att Leon hade funnits idag. Hade inte Jocke dött hade jag inte stängt in mig, varit arg på omvärlden samt skaffat en tatuering på benet. Hade jag inte gjort alla dom sakerna så hade inte jag och min bättre hälft bråkat och knappt pratat på två veckor, för att sedan bli sams och inte skydda oss en natt. Jag förlorade en barndomsvän men fick en son, men jag önskar att jag kunde fått ha er båda i livet och inte bara en av er.
Igår var det två år sedan du lämnade oss men det är sjukt hur jag fortfarande kommer ihåg ditt leende, ditt skratt och din röst. Hoppas du har det jävligt bra bästa Jocke!
/stina
