Torsdag 5 Januari

0kommentarer

Idag ska Sara göra kejsarsnitt eftersom att hennes unge ligger med den vackra sidan neråt. Hon har bf den 11 Januari men dom gör kejsarsnitt idag så dom inte behöver göra det akut när det väl är dags. Har telefonen vid mig hela tiden och väntar med spänning på att få veta om det är en tjej eller en pojk! Sara är tjejen som gör mina naglar förresten.


Just nu ligger Leon och sover i sin stora säng. Går hur bra som helst att lägga honom i den om dagarna och sen att han sover i liggdelen på nätterna. Imorse när han vaknade vid fyra som han alltid gör så tog jag handen under hans rumpa och "ruskade" honom och då somnade han om i sin egna säng för att vakna vid sex för att äta. Så bytte på honom då och sen la vi oss i våran säng och somnade om båda två till tio sen efter det ville han äta och leka lite. Får se hur länge han sover nu. Blir väl en timme eller nå. Jag mätte honom här hemma själv igår och han är nu 60cm så bara 105cm kvar innan han växer om mig.


Hade inte hunden haft ett chip eller vad det heter så skulle jag låta henne springa bort. Trött på att hon skäller så fort hon hör något utanför våran dörr. För många gånger så väcker hon Leon. Om han har somnat djupt så märker han inget då kan brandlarmet gå av utan att han vaknar men när han håller på och somnar eller nu när han är lite sjuk så märker han av allt. Men jag vet att hon skäller för att hon skyddar oss för hon skällde inte såhär mycket innan Leon föddes, men man blir ju lite less ändå. Är bara gnäll nu!


På lördagkväll ska vi åka och äta mat med Gary och familjen. Det var dom jag var barnflicka åt förr. På söndag fyller jag 22år och då är det 2 år sedan jag kom till England första gången. Sjukt vad tiden gått fort och vad mycket jag har gått igenom på den tiden. För två år sedan trodde jag att jag skulle komma hit och vara barnflicka i 6-12 månader men nu sitter jag här två år senare med sambo,baby och hund. Även om det gått fort så ångrar jag inte en sekund. Visst är det jobbigt ibland att bo så långt ifrån mina nära och kära i Sverige men jag var ju aldrig riktigt lycklig där så. Det var lättare att bo här innan jag hade Leon men saknar min familj mycket mer nu och jag trodde det skulle bli tvärtom när jag hade min egna familj här. Jag känner mig mer hemma här nu men jag tycker det är tråkigt att min familj inte kan träffa Leon oftare. Men så är livet, man kan inte ha allt men jag är inte långt ifrån! På söndag ska jag och Justin gå ut och äta så Leon får vara med sin farmor och farfar vilket dom tycker är så kul. Dock vet jag inte vart vi ska gå och äta för Justin låter mig inte veta. Aja han vet vad jag tycker om för typ av mat så jag oroar mig inte.


/stina

Kommentera

Publiceras ej