Lördag 20 Oktober

0kommentarer

Om en vecka fyller Leon 1år, ett helt år. När Leon föddes sa alla åt oss att njuta av bebis tiden för barn växer upp alldeles för fort. Önskar att jag hade vetat hur rätt dom hade, kanske hade jag njutit lite mer av att ligga i sängen och somnat tätt intill Leon. Kanske hade jag njutit mer av att ha en klängig bebis på bröstet, vem vet.
 
Många som börjar fråga oss nu om inte Leon ska få ett syskon snart och svaret är nej för tillfället. Jag är rädd för att skaffa ett till barn. Fatta mig inte fel, jag är inte rädd för en till förlossning utan jag är rädd för att vara tvåbarns morsa. Skulle jag ha ork nog att klara av två barn? Skulle vi ha ekonomi för två barn? Har jag tillräckligt mycket kärlek att ge ett till barn? Men det jag är mest rädd för är att inte ha lika mycket egentid med Leon som jag har nu. Nu är det ju jag och Leon om dagarna och mamma,pappa, barn på helgerna. Leon är mitt allt och att inte ha lika mycket tid åt honom som jag har nu skulle krossa mitt hjärta. Jag vet att när man får ett till barn så får man det att fungera. Kanske jag känner såhär för att jag är en utav fem och när jag var liten så ville jag så gärna ha ensam tid med mina föräldrar och att det bara är 1 år och 5 månader mellan mig och min lillasyster har ju aldrig gjort saken lättare. Jag tyckte det var hemskt jobbigt att ha en lillasyster så tätt efter mig, men om du frågar henne så säger hon att det var jätte kul att vi var nästan lika gamla. Såklart det var roligt att ha någon att leka med men var inte alltid man var sams och när man var störst fick man ALLTID skulden.
 
Så vad försöker jag säga egentligen? Att jag vill ha ett till barn men jag vill inte att Leon ska känna precis som jag gjorde när jag var liten. Kanske det är lättare om man bara har två barn och man är två föräldrar, dock kan det ju ta slut mellan mig och Justin. (Dock känns det inte så just nu)
 
En bra sak med att ha ett till barn snart är att dom börjar skolan nästan samtidigt och jag kan börja plugga och utbilda mig. Men jag har inte bråttom, jag är ju faktist bara 22 år. Sen har jag sagt till karln att det inte blir nå fler barn innan han friar. Så antingen friar han snart eller så får vi inga fler barn, i nuläget ser det andra allternativet mer lovande ut tyvär.
 
 
/Stina

Kommentera

Publiceras ej